Det är underbart kul att få berätta med video, det har jag känt sedan jag började filma. Visst är det skoj med kameror och andra gadgets som stöttar produktionen med just att få berätta är det som ger mest tillbaka. Det är också det som är det viktigaste när det kommer till att fånga tittaren och behålla denne även efter de första 2 sekunderna.
Den här lilla filmen gjorde jag i påskhelgen, filmad under några timmar innan en trevlig påskmiddag på påskafton. Allt i befintligt ljus, vilket helt klart var en utmaning då solen kom och gick hela tiden under eftermiddagen. Det påverkar ju inte bara exponeringen utan även vitbalansen så jag har fått göra en hel del color timing på materialet men tack vare C300ans höga kvalité på bilden är det inga problem alls.
Det här är alltså inget uppdrag, utan baserat på min vilja att få berätta med film. Gunvor i filmen är min sambos farmor och jag har många gånger lyssnat till hennes berättelser om gården där hon levt sedan 1940-talet. Jag kände att det var en spännande berättelse att fånga på film så jag tog med mig en kamera när vi var där och hälsade på.
Materialet spelas upp i Full-HD (1080p). Om du har problem med att det laggar så klicka ur HD, då minskas kvalitén och filmen laddas lättare. Och glöm inte helskärm…
Kameratest kan man göra på olika sätt. Det mer traditionella med diagram, färgkontroll, underexponering, överexponering, recovery, osv – eller genom att helt enkelt dra ihop ett kul gäng och skapa något istället. Det är mycket roligare och även lärorikt på andra sätt. Det ger en chans att testa kameran i mer inspelningslika förhållanden så det var helt enkelt så jag gjorde för att testa Canons C300 ytterligare.
Gänget bestod av modellen Tora Flink, makeup-artisten Elin Wiklund, fotografen Tobias Gustafsson (som ni har träffat här i bloggen flera gånger tidigare) också mig då som agerade både regissör och DP den här gången. Självklart är det också roligt om det finns både en en story och ett häftigt ställe att filma på, och vi hade ordnat båda. Vi filmade i det rum som Roger Pontare designade på Hesselby Slott i TV3s program “Rum för en stjärna med Simon & Tomas”. Riktigt läckert ställe som vi hade tillgång till över en heldag. Vi får skicka ett stort tack till Hesselby Slott för fantastisk service!
Filmen då? Jo, den kommer såklart här i bloggen sen!
Under två dagar har vi hårdkört Canons C300 och i den här filmen delar Carl och jag med oss av våra erfarenheter så här långt. Vi funderade ett tag på hur vi skulle hantera det faktum att vi tänkte dra ner upplösning på filmen till 720p och dessutom på vilket sätt komprimeringen för webben till viss del “städar bort” brus ur klippen. Vi tog beslutet att köra enligt vår plan eftersom vi producerar allt mer för webben och testet visar då alltså hur betraktaren kommer att uppleva materialet, det enda som räknas för kunderna vi producerar åt.
Måste rikta ett stort tack till Szilard Gango, fotografen som syns på stranden i filmen. Han har också tagit några av de stillbilder som syns i filmen.
Tänkte lista några saker som är positiva med kameran, och även några som är mindre positiva.
C-Log
Bildprofilen som gör att du får ut maximalt dynamiskt omfång från kameran, gör ett kanonjobb och är väldigt trivsam att jobba med i redigeringen.
View Assist
Kamerans egna “LUT” som man kan lägga ovanpå när man filmar med C-Log, underlättar exponeringen en hel del. En jättebra funktion som alltid borde vara standard på kameror i den här prisklassen.
Modulsystemet
Kameran är uppbyggd i moduler som gör att den kan anpassas till uppdragstypen. Den går att köra med bara “huset”, lägga till handtag, XLR+LCD, extra hantag, osv. Jättebra tänkt från Canons sida.
Sidohandtaget
Med kamerakroppen + sidohantaget + lins blir kameran riktigt trevligt att köra handhållen. Run’n'gun går faktiskt helt ok trots att man får justera skärpan samtidigt.
MXF-filerna
Det är en fröjd att jobba med materialet som kommer ur kameran. Skit i specen, ja det är “bara” 8 bit osv – men prova själv. Det håller riktigt bra även för hårdare färgarbete.
LCD-skärmen
Den här är jag inte så imponerad av, framför allt inte en solig dag utomhus. Upplever det som riktigt svårt att se på skärmen, klart svårare än på XF300/XF305.
En riktigt bra “run thru” av Canons EOS C300, deras digitala filmkameran som verkar extremt lovande bildmässigt och såklart packad med allt som Canon har ett erbjuda i form av driftsäkerhet, teknik och bildhantering.
Det är inte ofta vi får chansen att höra Canon själva berätta om deras på produkter på det här viset. Här berättar Larry Thorpe (låt oss kalla honom för guru hos Canon) varför Canon EOS C300 är specad som den är, vad som kommer under året, osv.
Han hintar om bland annat Canon EOS 5D MkIII, nya Cine-gluggar och 4K. Om du är nyfiken på vad Canon har i pipen så är det helt klart sevärt, det handlar inte bara om videoproduktion.
Det är svårt att som användare ta in allt som släpps i kameraväg, framför allt när det kommer till rörlig bild. Den 3 november small det till ordentligt i kameravärlden när både Canon och Red släppte två mycket efterlängtade kameror för rörligt. När ingen av kamerorna finns att testa är det upp till specarna och exempelproduktioner för att avgöra och det man måste utgå ifrån är produktionskedjan från A till Ö, inte från K till P vilket normalt motsvarar den period i en produktion då en kamera faktiskt används till något.
Canons släpp bestod av deras nya C300, deras flaggskepp bland filmkamerorna med större sensor. Jag har sedan 3 november läst, funderat, läst, kikat, funderat och klurat. Dess spec är något förvillande enligt mig. Nu finns det stor risk att detta blir lite tekniskt, men det får jag i sådana fall bjuda på.
Det är en kamera med en Super 35mm-sensor av högsta kvalité. Det innebär att det är en mer “cinematisk” bild snarare än “video-aktig” för att använda lite Svensson-termer. Ett helt nyutvecklad sensor och är det någon som kan sensorer är det Canon. Det bådar gott, mycket gott.
Den filmar i 4k och genererar sedan en 1920×1080-bild som motsvarar HD, varken mer eller mindre. Formatet på filerna är Canons berömda MXF-typ som jag är van att jobba med från XF300 som jag använder mycket på reportage-jobb. Fantastisk kvalité med 50 Mbps 4:2:2-färg. Ett material som är en lyckad kompromiss mellan kvalité och användarvänlighet. Du behöver inte NASA för att hantera materialet i post.
Kameran spelar in på CF-kort, en teknik som vissa tror är på väg bort medan jag anser motsatsen. På produktioner vill man ha robusta kort som tål lite, där lirar inte de mindre formaten som framstår som potatischips i jämförelse (sorry Nikon).
Tyvärr så kan C300an inte leverera högre kvalité till extern inspelninskälla vilket förvånar mig mycket. Varför inte? Visst är 50 Mbps tillräckligt för HD-produktion till TV och har “full approval” av BBC, men det är den absoluta minimi-gränsen. Varför kan inte jag som användare få välja att lyfta ännu högre kvalité ur kameran om jag så vill? Mycket märkligt på en kameran som landar på runt 135 000:- och med en sensor som antagligen kör cirklar runt det mesta.
Den största fördelen med kameran är att den finns i två versioner där den ena är för EF-objektiv, alltså Canons egna. Anledningen till att jag vägrat investera i t ex Sony PMW-F3 är att jag velat ha en kamera som fungerar med de fina L-linser som Canon har.
Så fort jag hunnit testa kameran återkommer jag med mina intryck (den släpps i januari).
En av de allra viktigaste delarna av bra film är ljudet. Det är faktiskt det som många gånger skiljer riktigt bra film från halvdan sådan. Filmen ovan är absolut inte något exempel på en proffsig produktion, men det är ett exempel på hur mycket ljud betyder för upplevelsen.
Den här korta filmen spela jag in tillsammans med en god vän tidigare i somras. Vi gjorde det för att det var en jädrigt kul grej. Det fanns ingen kund, inget projekt och faktiskt inte ens någon story när vi packade in oss i hans Corvette och drog iväg i kvällssolen. Storyn hittade jag på medan vi var på väg, jag visste att jag ville ha lite drag och action med tanke vad det är för bil. Det är inte gjort för att vara välgjort utan för att det var en skoj grej.
Vi filmade som tusan på en enslig väg norr om Nynäshamn fram till solen gick ner. Allt är naturligt ljus utom scenerna när han sitter i bilen där vi använt en Lite Panel Micro (ledlampa) för att få lite mer ljus från det hållet kameran tittar.
Det som jag har lagt mest tid på i redigeringen här är ljudet. Titta på filmen med ganska hög volym (det är mastrat för TV så det är ganska svagt för att kunna behålla dynamiken i ljudspåret). Prova sen att titta på filmen utan ljud. Det är enorm skillnad – såklart! Det kan låta självklart när det gäller ett sådant här exempel men jag stöter på en hel del nybörjare som skickar ut filmer med t ex intervjuer utan att det i stort sett går att höra vad personen som intervjuas säger. Det funkar inte!
Film är bild + ljud = upplevelse. Problemet med det är att det väldigt snabbt blir en dålig upplevelse om ljudet på något sätt stör våra sinnen. När ljudet fungerar hjälper det till att bygga både atmosfär och relation i materialet. Det kan berätta för tittaren vad som händer utan att vi behöver visa det i bild. Ett exempel i filmen ovan är att det självklart inte fanns någon helikopter till hands när vi filmade (trots att vi ringde alla flygare vi känner). Vi ser ingen helikopter i bild men vi hör den och det känns tämligen naturligt då den passerar långt ovanför vad kameran ser.
Inget ljud i filmen är från själva inspelningen – allt är ditlagt efteråt i redigeringen. Varför? För att det inte går att plocka bra ljud till en sådan här idé när det bara är en person som spelar in och tiden är begränsad. Vi hade kunnat filma allt först och sedan spela in ljudet från t ex bilen, men mörkret och regnet kom hastigt mot oss så det var bara att glömma.
Det kanske är svårt att uppleva ljudbilden om du lyssnar via små datorhögtalare, men jag lovar att om du testar filmen i en rejäl stereo eller hembioanläggning så kan filmen flytta väggarna!
När jag började filma på allvar jobbade jag nästan alltid själv – idag jobbar jag nästan aldrig själv. Ibland är det viktigt att hitta tillbaka lite till “rötterna”, att kliva tillbaka in i de metoder som fick mig att älska filmproduktion i alla dess former.
De produktioner jag jobbar med numera kräver för det mesta ett team för att kunna genomföras och det finns många fördelar med att jobba flera tillsammans. Det finns dock många fördelar med att jobba själv också, producerandet blir mer flexibelt och betydligt mer mobilt. Det kräver mindre av logistisk förproduktion och ger mer frihet.
När jag lärde mig filma gav jag mig ofta ut med filmkameran bara för att just filma. Att skaffa mig inspelningstimmar och träna på allt från komposition till exponering och kamerarörelser. För några dagar sedan bestämde jag mig för att det var dags för en sådan utflykt igen, det var så länge sedan sist. Jag packade ner en kamera och gav mig iväg till kanten på Sthlms skärgård, precis där fastlandet tar slut och skärgårdslivet tar vid.
2009 besökte min sambo och jag en god vän på Orust och vi passade på att åka runt och filma några dagar. Det var vinter och jag försökte fånga ett Orust som kanske inte så många har sett, långt från det folktäta sommarparadiset som det för många är känt som. Jag filmade på ett väldigt observerande sätt för att skapa en “rörlig vykortskänsla”. När jag nu begav mig iväg för att filma den här gången hade jag den filmen i bakhuvudet och bestämde mig för att jobba fram något liknande fast med sommarkänsla istället. En observerande berättarform utan att för den delen bli dokumentär.
Spenderade gårdagen på fotomässan tillsammans med min gode vän Carl. Vi passade på att besöka mässan under dess första dag eftersom det alltid är minst folk då. Att försöka njuta av utställningarna när det är mycket folk är i stort sett omöjligt så fredagen är alltid att rekommendera.
Mässan överlag kändes ganska “som vanligt”. Det visas inte upp så mycket varken banbrytande eller nytt utan mässan är chansen att få kika på det senaste i tillverkarnas produktserier som redan finns att köpa. Prototyper och “next generation-produkterna” lyser med sin frånvaro. Det som både Carl och jag konstaterade efter besöket var att mässan känns allt mer konsument för varje år om går, och allt mindre pro. Kanske är det ett medvetet val från arrangören eller möjligtvis en effekt av att mässan är så liten så inget av de stora kända märkena placerar sig med några häftiga releaser på plats.
Precis som förra året är det många utställare som har fokus på att film med DSLR-kameror, utrustningsmöjligheterna känns nästan oändliga kring detta ändamål och uppenbart är det ett område där du som försäljare kan göra pengar på den hype som råder kring detta.
Jag måste detta år lyfta fram utställningarna där vissa av dem verkligen var av riktigt hög kvalité. Som alltid presenteras hela skalan av både innehåll, genre och form – och det blir nästan lite rörigt att gå omkring då utställningen är komprimerad till en ganska liten yta. Detta år var det dock, i mina ögon, ett strå vassare en tidigare år. Missa inte att ägna en stund åt denna del av hallen om du besöker mässan.
Det som om möjligt kan anses vara detta års stora “kommande” grej är 3D där många av tillverkarna visar upp utrustning och resultat för både stillbild och film inom detta koncept. Måste dock säga att det mesta är en riktig besvikelse och så långt från redo för användaren som det bara kan bli. Hade hellre sett att dessa utställare hållt sig till det som de är bra på istället för att visa upp trista försök till avancemang inom denna överhypade genre som 3D fortfarande är.
Bäst med Fotomässan 2010
- Servicen i Canons monter,.kunnig personal som delar med sig av allt det som huvudkontoret låtit dem visa upp.
- Utställningarna inom genren mode – fanns enorm mycket att ta del av, det mesta var dessutom riktigt bra.
- Spreadbook som visar upp en fantastisk valfrihet på fotoalbum, bra verktyg och hög service.
- Scandinavian Photo som visar upp massor av produkter för både foto och film, alltid trevligt.
Sämst på Fotomässan 2010
- Scandinavian Photo som har total förvirring vid sin försäljning, inte ok att behöva köa 35 min för att handla.
Helgen närmar sig med stormsteg, vädret är grått och snart är det dessutom mörkt. Det är höst och december väntar runt hörnet, gröna gräsmattor känns långt borta. Därför var det lite knepigt när jag för några veckor sedan filmade det här reportaget på uppdrag av Kraftfull Kommunikation. Att få så lite inslag av höst som möjligt när det är slutet på oktober (som det var när vi filmade) kräver mycket jobb med kameravinklarna.
Reportaget är filmat med en Canon XH A1S och en Canon EOS 5D MkII, mängder med kringutrustning och sedan är redigeringen gjord i Adobe Premiere Pro CS5.
Otroligt vad veckorna går fort just nu, men det kanske alltid är så på hösten? Dagarna bara rusar förbi och måndag blir fredag på ett ögonblick känns det som. Det är ju faktiskt snart första advent, tycker att de nyss var sommar…
Bjuder på en bild från en av de senaste plåtningarna, det var några dagar sedan senaste uppdateringen!
Foto: Ove Ellemark Make Up: Linda Forsberg Modell: Sara Jonsson
Det är mycket som ska levereras den här veckan så det blir lite tunna blogginlägg, men jag bjuder i alla fall lite att kika på som jag inte visat här tidigare!
Fick idag chansen att känna på ett demoexemplar av Canons nya XF300, en riktigt imponerande pjäs. Jag filmar en del reportage på deras tidigare HDV-kameror, och detta är nästa steg för att komma bort från hela band-biten och filma totalt digitalt.
Med risk för att bli lite väl teknisk så kan jag säga att denna filmar i 50 Mbit och med 4:2:2-färg vilket ger en sanslöst kvalité på bilden. Det är antaligen därför BBC lyft in denna kamera i deras “100%-klass” vilket innebär att de tillåter att en hel produktion spelas in med den här kameran.
Något som verkligen var ett stort plus var den nya LCD-skärmen – stor och rejäl, kan svängas åt alla möjliga håll och riktigt bra färgåtergivning. Dessutom ljusstark så solsken ska inte vara några som helst problem. För att ge något minus så ska det vara den nya On-Off-knappen som är ett riktigt snedsteg, hoppar över i Play-mode alldeles för enkelt vilket inte är bra.
Bjuder på en till från senaste plåtningen. Det är något speciellt med gråskala, det förändrar bilden. Många gånger på ett sätt som jag kan tycka är lite oförutsägbart eftersom det mesta jag fotar är digitalt och det som blir svartvitt blir det först i efterbearbetningen av bilden.
Få ett mail när jag publicerar ett nytt inlägg här i bloggen.
Vem är jag
Jag heter Ove Ellemark och jobbar som frilansande fotograf och filmare (även kallat videoproducent).
Jag är utbildad inom film, foto och visuell kommunikation. Sedan 2008 driver jag produktionsföretaget OEP Media genom vilket jag frilansar.
Jag filmar/redigerar:
- Reklamfilm
- Image movies
- Bröllopsfilm
- Informationsfilm
- Utbildningsfilm
- Reportage
- Event
- Trailers
Jag fotar:
- Mode
- Reklam
- Editorial/redaktionellt
- Fina Art
- Bröllop
- Event
- Sport
- Action
- Studio
- Produkt
- Reportage
Levererat till bl a:
- Nelly.com
- Svenska Dagbladet
- Mungolife
- European Tour
- BRM Europe
- Kinnby Racing
- Rebecca Stella
- BMW Sportclub
- Gloss Magazine
- Nyvalla Lantbruk
- E.COM Media
- Svensk Golf
- Legion 5
- TV4
- Facezon
- Svenska Golfförbundet
- Audi Club Sport
- Projektfabriken
- Dreammaker AB
- West Coast Motorshow
- Kraftfull Kommunikation
- Expressen
- Turbo Center
- DanceFactory
- Svenska Ridsportförbundet
- Street Cars Norway
- Photoagency
Canon C300.
Foto: Ove Ellemark Modell: Karolina N
Foto: Ove Ellemark Make Up: Linda Forsberg Modell: 
Foto: Ove Ellemark Make Up: Emmeli Wallin Modell: Hannah Nilsson
Foto: Ove Ellemark