
För många år sedan satt jag på ett seminarium med med just den rubriken – seriös är inte lika med allvarlig. De var under den perioden jag jobbade mycket med inflytandefrågor och då framför allt hur man får ungdomar att engagera sig och vara och påverka.
Nu har jag precis kommit hem från ett två-dagars fotouppdrag som varit riktigt krävande. Inte ur tekniska aspekter såsom dåligt ljus, lokaler som inte tillåter separation eller något sådant, utan för att det var enormt svårt att hitta bilder som får betraktaren att lyfta på ögonen. Jag har bevakat ett två dagar långt möte, fotat både redaktionellt och dokumentärt åt uppdragsgivaren.
Svårigheten är att det helt enkelt ibland saknas “action” som skapar bildögonblick – framför allt när det är 10 timmar med samma 155 personer på samma 155 stolar tittandes på samma talarstol och med power point-presentation efter power point-presentation rullandes på storbild. Som fotograf är det en konstant, och energikrävande, jakt på bilder – en jakt med långa väntetider och få tillfällen till skott. Men det är samtidigt väldigt utvecklande att som fotograf lyssna och leta, planera och samtidigt försöka förutsätta händelser, stora som små.
Utfallet av mötet blev väldigt lyckat enligt uppdragsgivarens sätt att se på det och det sista jag gjorde var att föreviga en nyvald styrelse (iofs med många omval) och det var då det slog mig – seriös är inte lika med allvarlig. Efter de klassiska och stela gruppbilderna bestämde sig uppdragsgivaren och jag för att försöka få till en lite mer ovanlig styrelsebild. Sagt och gjort – journalisterna på plats ville direkt ha den på förstasidan på en av Sveriges största sportsajter…